Vad vi gjorde under LundaPride
En vecka av närvaro, nyfikenhet och närhet
Att delta i LundaPride var mer än ett färgglatt inslag i kalendern. Det var en möjlighet att ta plats – inte för att tala högst, utan för att lyssna djupast. För oss handlar det inte om att markera tillhörighet för syns skull, utan om att delta med närvaro, medvetenhet och genuint engagemang.
När vi gick in i festivalveckan ville vi hitta vårt sätt att bidra. Vår vardag består av planering, problemlösning, bygglogik. Men bakom varje ritning finns människor. Värderingar. Livsval. Förväntningar. Och just därför kändes det viktigt att finnas med – mitt bland de samtalen som formar framtidens samhälle.

Vårt program under Prideveckan
Vårt program under Prideveckan
Vi valde att delta med öppen hand. Inte med färdiga svar, utan med nyfikenhet. Här är några av de saker vi gjorde under veckan:
1. Drop-in-rådgivning – Bygg utan normer
Under två eftermiddagar höll vi öppet kontoret för den som ville prata bygg, planering eller tillgänglighet i boendemiljöer – ur ett inkluderande perspektiv. Flera intressanta samtal uppstod: om könsneutrala toalettlösningar i publika byggnader, om normkritisk arkitektur och om hur små justeringar i planlösningar kan göra stor skillnad för trygghet.
Det blev tydligt hur många som faktiskt funderar över miljöer, inte bara i termer av material och funktion, utan i känsla. I upplevelse. Att en entré inte bara ska vara tillgänglig – den ska kännas välkomnande.
2. Samtal: Trygghet på bygget – för vem?
Tillsammans med representanter från andra aktörer inom bygg, fastighet och offentlig sektor medverkade vi i ett panelsamtal om arbetsmiljöer i traditionellt mansdominerade branscher. Vad innebär trygghet på arbetsplatsen – när det kommer till identitet, språkbruk, jargong? Hur jobbar vi med intern kultur, och hur kan vi bli bättre?
Vi berättade ärligt om våra egna resor. Om insikter som kommit sent. Om kommentarer som passerat utan reaktion. Men också om förändring. Hur vi valt att utbilda internt, prata mer öppet och ta hjälp utifrån när vi behöver perspektiv vi själva saknar.
3. Lunchvandring i kvarteren vi byggt om
Under fredagen arrangerade vi en liten guidad promenad i de kvarter där vi varit rådgivande i ombyggnation eller upprustning av fastigheter – från innergårdar till allmänna utrymmen. Fokus låg inte på tekniska detaljer, utan på människors rörelser i miljön. Vi pratade om trygga passager, belysningens roll, och hur boendemiljöer faktiskt känns att leva i.
Flera deltagare, särskilt från föreningslivet, bidrog med tankar om hur platser kan upplevas olika beroende på vem man är. Det blev ett utbyte som stannar kvar långt efter promenaden tog slut.
4. Synligt stöd i paraden
När lördagen kom var det dags för paraden. Vi gick som oss själva. Inga putsade fasader, bara våra arbetskläder, våra skor med färgstänk, våra hjärtan på rätt plats. En enkel skylt med texten: “Byggplats för fler – alla är välkomna här.”
Det var vår hyllning till alla som kämpar för att göra vardagen mer mänsklig, även när den är full av betong, ritningar och byggtider.
Varför det här spelar roll för oss
Det är lätt att tänka att byggvärlden är något tekniskt, något fyrkantigt. Men verkligheten är motsatsen. Det vi bygger formar människors vardag – varje dag. En entré, ett kök, en hiss, en bänk i en innergård – allt det påverkar hur någon känner sig. Om de hör hemma. Om de blir sedda.
Prideveckan påminde oss om att vår roll som rådgivare inte bara handlar om ekonomi, funktion och kvalitet. Den handlar också om värderingar. Om att ta ansvar för den miljö vi är med och formar – och de liv som ska levas i den.
Vad händer nu?
Vi ser tillbaka på veckan med ödmjukhet. Och vi tar med oss mycket – inte bara fina ord, utan konkreta insikter vi nu väver in i vår vardag.
Vi har redan börjat uppdatera vårt interna material kring tillgänglighetsfrågor. Vi har startat nya samtal med fastighetsägare om hur gestaltningsarbete kan inkludera fler röster. Och vi har lovat oss själva att fortsätta lyssna.
Prideveckan blev inget avbrott från vårt uppdrag – den blev en del av det.